Vi tog oss en tur på stan idag och försökte även att intervjua det kaldeéiska partiet angående det våld som den irakiska säkerhetstjänsten säger ska öka nu under valets upptrappning, det gick inte så bra men vi hamnade på ett annat stickspår.
En man som stod och krattade en kyrkogård ville vila med oss på vår parkbänk som vi pausade på. Han öppnade sig rejält och pratade mycket om sin familj och sitt öde. Jag upptäckte ganska tidigt att han levde i misär och att han kände sig liten.
I Bagdad levde han lyxigt på 506 kvm, i sin trädgård odlade han olivträd och paprika. Hotbilden mot de kristna som ökade fick honom att sova dåligt men han valde att stanna.
Varje dag så kunde han från sitt hem bevittna 2-4 bilbomber längs den stora motorvägen som passerade hans trädgård, de återkommande bomberna riktade sig mot amerikanska trupper. Inte långt från sin bakgård utspelades alltså ett krig.
En dag så sprängdes delar av hans hus. Då valde han att fly.
En hemlös familj lever idag i hans hus för att hålla tjuvarna borta. I Ainkawa är han vaktmästare.
För några dagar sedan så hörde Sydsvenskan av sig och vi gör ett sista arbete för de nu. Eller just nu dricker vi vin från en assyrisk butik, men imorgon jobbar vi på reportaget igen.
Det är ett personporträtt på en flykting vi gör. Vi träffades i en kyrka efter Gudstjänst, efter att vår tolk i arameiska hjälpt oss att lokalisera de så följde vi med de hem i deras nya hem i Ainkawa.
De var verkligen fattiga och hade flytt från Mosul till Bagdad och därifrån till Kirkuk. Nu hittade de äntligen sin frizon i Kurdistan och här har de valt att stanna. ”Om det blir krig här så vet jag inte om vi orkar fly” säger mamman i familjen.
Imorgon ska Christoffer dit tidigt på morgonen och fotografera på nytt.
Det är sällan jag möter så här, från hjärtat nu, fantastiska människor som vandrar med öppna sår men ändå väljer att pilla i de och samtidigt försöka bjuda på allt de har trots att de knappt äger något. I varenda hörn av huset fanns kors och bilder på moder Meryem.
- Jag vill bara vara kristen. Xalas.
En man från en annan kyrka ville hälsa Sverige något:
Vi utrotas i Irak. Jag levde gott i Mosul men jag lämnade allt där. Nu försörjer jag flera människor. Svenska kyrkan kan väll hälsa på?
Idag fick jag se något jag aldrig någonsin fått uppleva, en Gudstjänst med så många människor så att folk köade utanför. När vi pratar med människor så finns det två återkommande böner som de ber, en för sin säkerhet och en för sin framtid.



















































(Bild: Shirin)
(Bild: Kampanjer mot f d Baathister i Najaf, södra Irak)



