”Amnesty International has urged the Iranian authorities to stop harassing human rights lawyers amid continuing uncertainty over the whereabouts of the defence counsel in a recent controversial stoning case and the arrest of two of his relatives.”
Sakinehs advokat och hans familj har även de fått problem:
”Mohammad Mostafaei’s whereabouts have been unknown since shortly after he was released from questioning by judicial officials last Saturday.
Late that evening, the Iranian authorities detained his wife and brother-in-law, prompting fears that they are being held to put pressure on Mohammed Mostafaei to turn himself in to the authorities, if he is not already being detained.”
…
”He has also defended many juvenile offenders, political prisoners and others sentenced to stoning. Mostafaei has been a vocal critic of the administration of justice in Iran.”
…
”Mohammad Mostafaei should be allowed to get on with his job as a lawyer rather than face arrest himself for trying to defend victims of human rights abuses [said Malcolm Smart, Amnesty International's Middle East and North Africa director]”
Ni kan följa Sakinehs advokat Mostafaei Mohammad på Facebook, han har en öppen profil och postar nyttig information om sig själv och sin klient.
Bloggen har stått stilla ett tag, jag har haft väldigt lite tid att uppdatera och underhålla den här sidan som jag hållt så kär i så många år. Jag insåg alldeles nyligen att jag låtit sidan stå tom i 15 dagar och det är ett nytt rekord.
Ett rekord som tog 2½ år att slå. Det märks även av på besökarstatistiken
Jag kommer i en månad fram att bara lägga upp länkar eftersom jag inte har tid att dyka in med mina egna tankar, den striden kan vi ta i kommentarsfältet.
Anledningen till att bloggen nästan dött svältdöden är för att jag i lite mer än en månad stått som programledare i Metropol 93.8 med Ison, Ametist och Samanda.
Ni kan följa mig i arbetet på Twitter eller på Metropols hemsida.
(Bild: Sakineh. En bild som för två år sedan spreds av Amnesty International in London)
Tvåbarnsmamman som blivit symbolen för de som stenas i Iran, Sakineh Mohammadie Ashtiani, ska inte stenas enligt den iranska ambassaden i London. Efter en gigantisk internationell kampanj för att rädda livet på Sakineh.
Dödsstraffet har däremot inte hävts. Därför ska det inte glädjeskuttas eftersom att hon kommer att dödas på ett eller annat sätt för ”otrohet”. Ett ”brott” hon erkänt under tortyr.
Iran säger att medierna ljuger i sina rapporteringar kring Sakineh, lite väntat svar från deras håll. Jag är ganska säker på att inga hakor har tappats.
Det internationella trycket på Iran har varit stort sedan Sakinehs två barn riskerat livet för att sprida sin vädjan på nätet i ett försök att rädda sin mamma. EU har lackat, politiker världen över har rytit till men även kändisar som Lindsay Lohan (men som gjort bort sig på kuppen), Robert Redford, Emma Thompson och Colin Firth har använt sig av sina namn för att lyfta det här.
Det här är positivt, jag hoppas att de unisona slagorden ska fortsätta mot odemokratiska länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Det finns många länder att börja med.
Folk för Zeinab och Sakineh. Två kvinnor som sitter och inväntar döden.
Jonathan Leman skriver i Expo om mötet med den kontroversiella islamofoben och muslimhataren Robert Spencer och det här har Spencer själv att säga om sin vistlse i Sverige.
Jag är ledsen för länken till Spencers sida och att behöva ge hans sida av saken men det är viktigt att alla skapar sig en egen uppfattning av honom istället för att svälja allt som sägs.
Sakine Mohammadi Ashtiani är en 43-årig mamma till två som dömts till döden i Iran för otrohet, ett ”brott” som hon erkänt att hon begått under tortyr. För några dagar sedan publicerade den internatiomella kommitten mot stening ett brev som Sakines två barn skrivit, det är gripande och publiceras här i sin helhet:
Do not allow our nightmare become a reality,
Protest against our mother’s stoning!
Today we stretch out our hands to the people of the whole world. It
is now five years that we have lived in fear and in horror, deprived
of motherly love. Is the world so cruel that it can watch this
catastrophe and do nothing about it?
We are Sakine Mohammadi e Ashtiani’s children, Fasride and Sajjad
Mohamamadi e Ashtiani. Since our childhood we have been acquainted
with the pain of knowing that our mother is imprisoned and awaiting
a catastrophe. To tell the truth, the term ”stoning” is so horrific
that we try never to use it. We instead say our mother is in danger,
she might be killed, and she deserves everyone’s help.
Today, when nearly all options have reached dead-ends, and our
mother’s lawyer says that she is in a dangerous situation, we resort
to you. We resort to the people of the world, no matter who you are
and where in the world you live. We resort to you, people of Iran,
all of you who have experienced the pain and anguish of the horror
of losing a loved one.
Please help our mother return home!
We especially stretch our hand out to the Iranians living abroad.
Help to prevent this nightmare from becoming reality. Save our
mother. We are unable to explain the anguish of every moment, every
second of our lives. Words are unable to articulate our fear…
Help to save our mother. Write to and ask officials to free her.
Tell them that she doesn’t have a civil complainant and has not done
any wrong. Our mother should not be killed. Is there any one hearing
this and rushing to our assistance?
Jag tog en vända i kommentarerna som jag fått de senaste veckorna och insåg att antalet kommentarer som jag blockerat är fler än de jag godkänt.
Det är tråkigt men beror på följande:
- Scenario 1
Jag skriver om människorättsaktivister som fängslats i något odemokratiskt land. Någon som känner för att försvara det här odemokratiska landets heder skriver ett långt försvarstal som kan sluta med ”… Och avslutningvis. Du är en idiot.”
Det är inte okej.
- Scenario 2
Jag postar ett inlägg om en minoritetsgrupp. En medlem ur gruppen skriver att jag skildrat hans/hennes folkgrupp på ett felaktigt sätt och försöker samtidigt frånta mig rätten att ta upp ”deras” situation.
Även det här får ett big no no.
- Scenario 3
”Varför skriver du inte om…” inlägg som knyts ihop med ett ”… och därför är du falsk.”
Ledsen att säga det men jag är precis som alla andra på vår jord selektiv. Jag bevakar några specifika länder och situationer som jag har stort intresse av.
Deal with it eller gräv fram andra bloggar som tillfredställer dina behov.
Nu var det sagt. Jag släpper tyglarna på det här inlägget så kommentera fritt så länge ni kan.
Annars så tycker jag att ni ska gå ut och ta tillvara på livet i det här vädret
Följ Christoffer Hjalmarssons blogg för att hålla er uppdaterade om vad han sysslar med och vad som händer i arbetet. På bilden ser ni Christoffer rida åsna, ett trevligt djur som man inte vill vara i den delen av världen med tanke på hur de behandlas.
(Bild: Flyktingar som jag och fotografen Christoffer Hjalmarsson mötte i en kyrka i Ankawa tidigare i år)
Häromdagen frågade jag här i bloggen vad Bagdad gjort för att motverka förtrycket mot de kristna minoritetsgrupperna, här kommer svaret. Iraks minister för fördrivna personer och migration, ber alla utsatta minoritetsgrupper att INTE fly från de terrorfyllda städerna och har till och med uppmuntrat grannländerna att inte ta emot flyktingar från Irak. Bagdads hjärtlösa och omänskliga sätt att ta hand om problemet med är avskyvärt.
Istället för att ta tag i den heta potatisen och sätta stopp för terrorismen så ber man assyrierna, kaldéerna och de andra folkgrupperna att stanna kvar för att bevittna sin kristna historia raderas ut och alla kyrkor sprängas samtidigt som de själva tvingas bära på civila lik.
Jag har aldrig hört någon stat be sin civilbefolkning att lägga sig platt ner och dö.
(Bild: En återkommande besökare vi stötte på i Mar Gergis. Förmodligen hade han flytt från Mosul som alla andra)
Bagdad är skyldiga till folkfördrivelsen och dödandet av kristna i landet, det är dom som motarbetat sin grundlag när de aktivt motarbetat paragraf 140 som innebär att de ska vända på Saddam Husseins arabiseringsprocess som pågick i årtionden i de kurdiska städerna, bland annat i Kirkuk som är en av de städerna som nästan tömts på sin kristna befolkning. Kurder jagades ut ur oljestäderna och Saddam Hussein skickade istället dit arabiska irakier flytta in för att ta kontroll över oljan som vilade under kurdisk mark.
Så… En gång i tiden jagar Irak iväg folk från Kurdistan för att den kurdiska regeringen inte ska kunna pumpa upp sin olja på den mark som kurderna bor på.
Det gamla Irak faller och det nya Irak uppstår.
Nya Irak lovar att de ska trassla upp nystanet i sin grundlag men inser att Saddam Hussein kanske inte var så korkad när oljan väl börjar generera pengar till nya Irak.
Irak bidrar till problemet och inte lösningen, kurdiska regeringen blir förbannade.
Ett maktvakuum uppstår i städerna, till det här tomrummet är alla fanatiker och extremister välkomna för att döda ”USA-allierad” kristen civilbefolkning.
Avgör själv vem som är ansvarig till den här hemska situationen.
Iraks minister för fördrivna personer och migration har även bett Europeiska unionen, Förenta staterna och Australien att vägra asylansökningar från medlemmar av Iraks minoriteter för att bevara landets etniska och religiösa mångfald.
Det här strider så klart mot den irakiska konstitutionen och universella mänskliga rättigheter.
Ministern vill bevara Iraks ”mosaik”.
Det finns bara ett problem.
Det är förbannat svårt att samexistera, när man inte ens existerar.
Jag råkade komma över den här lappen när jag gick genom en rapport om assyriernas situation i Mosul. Det är ett hotbrev från en av de många jihad grupperna som satt skräck i området och som satt alla de kristna folkgrupperna på flykt. ”Stanna eller dö”.
För bara några minuter sedan så sprängdes ännu en bomb i Mosul, terrorister öppnade eld och detonerade bomber mot poliser och checkpoints i Mosul. Som vanligt så hamnade civila i skottlinjen och då är de nästan alltid kristna, det legendariska klostret i Mosul som attackerats 20 gånger säger det mesta.
En stor del av den svenska befolkningen berörs av den instabila situationen i sina hemstäder men det har inte oroat vår utrikesminister som är mer upptagen med att trassla sig ur sina privata affärer som spökar på nytt.
Men de flesta lyckas inte ta sig hela vägen till Sverige, de hamnar hos någon diktaturgranne i närheten som inte kunde bry sig mer om de mänskliga rättigheterna. Bland annat Syrien som inte heller är kända för sin hantering av sin kristna befolkning.
(Bild: Nada mördades i Damaskus. Hålet i ID-kortet kommer från kulan som dödade honom)
FN: s råd för mänskliga rättigheter har tagit fram siffror som pekar på att över hälften av Iraks 1,4 miljoner kristna har flytt landet de senaste 7 åren (!). Den meningen är värd att upprepa, det är nästan två gånger Stockholms invånare.
Bagdad måste få fingret ur baken, de vet vad som händer men har knappast brytt sig om de kristnas öde. Jag publicerar ett hyllningsinlägg till den som kan skriva i kommentarsfältet vad Irak gjort för att skydda minoritetgrupper under angrepp.
Trots att Iran misslyckades att kvalificera sig för fotbolls-VM 2010 så hoppas fansen på vinst för landet på hemmaplan i Iran. Det har man länge gjort utanför Iran. Men hur ser frihetsrörelsen (den gröna rörelsen) ut inne i Iran och vad är det som den exporterar?
Under det senaste året har fruktansvärda bilder och filmer flödat ut ur Iran och Kurdistan. Regimens Basij miliser har som i Mad Max filmerna attackerat folk från sina motorcyklar med kedjor, järnrör och andra tillhyggen. Mordet på Neda Agha-Soltan personifierade det brutala förtryck som följde det iranska presidentvalet i mitten av 2009 som av miljontals människor ansågs ha blivit bestulen på sin röst.
Problemet med uppmärksamheten sedan 2009 är att den ger en bild av att missnöjet är något nytt.
Missnöjet fanns långt innan 2009. Det fanns även före 1979!
Så Neda finns det gott om.
Oppositionen saknar fortfarande ett tydligt ledarskap och syfte.
Att klaga på att en röstning inte fungerat som den ska i en militärdiktatur är absurt när det är hela systemet det är fel på. Det finns inte nog med reformer för att kunna få regimen på fötter, den gröna rörelsen har alltså en del att förtydliga om de nu axlar manteln som reformister.
Jag är ganska säker på att den gröna rörelsen även gjort sig missförstådd utomlands, det som egentligen står för ett light-islamistiskt statsskick i Iran har haft en annan betydelse utomlands bland exil-iranierna som levt i demokratiska stater.
Alla menar förstås väl, för att slippa arga kommentarer i bloggen (som jag av någon anledning alltför ofta blockerar), det är är alltså inte de miljoner människor som står och protesterar som ska bashas utan felet ligger i att man missbedömt den gröna rörelsen ursprungliga ändamål.
Nytt i området:
This week Iraqi northern areas witnessed Iranian army’s continued daily artillery bombardments to Kurdistan’s southern regions. They had went inside Iraqi territory for approximately 5km in “pursuit of Kurdish rebels.”
Iran’s ambassador to Iraq denied on Wednesday that Iranian troops had crossed the border to pursue Kurdish rebels.
…
In a report by Iran’s semi-official Mehr news agency, Ambassador Hassan Kazemi-Qomi denied such military manoeuvres. ”The report of Iranian troops entering Iraqi territory is not true, it is baseless,” he was quoted as saying.
I Istanbul dömdes precis författaren Mehmet Güler till 15 månaders fängelse.
De tre fiktiva huvudkaraktärer i Gülers roman ”Ölümden Zor Kararlar” (”Svårare beslut än döden”) fick honom dömd för att ha gjort ”propaganda för en olaglig organisation”, karaktärerna Siti, Sabri och Siyar är ”separatistiska”. Fantasin bestraffas.
Den här romanen hade tre för påhittiga personer och det räcker för bli fälld av den turkiska antiterroristlagen.
Güler och Zarakolu har fått stöd av internationella PEN: s generalsekreterare Eugene Schoulgin, International Publishers Association (IPA) verkställande Alexis Krikorian och flera andra organisationer.
Hans utgivare (Belge Publishing) och min vän, Ragip Zarakolu, frikändes däremot.
(Bild: Mehmet Güler och Ragip Zarakolu)
Bjorn Smith-Simonsen, Chair of IPA’s Freedom to Publish Committee, om domen:
Through convicting N. Mehmet Güler to a prison sentence of 15 months, Turkey is in breach of its international obligations under Article 19 of the United Nations Universal Declaration of Human Rights, Article 19 of the International Convention on Civil and Political Rights (ICCPR), Article 10 of the European Convention on Human Rights (ECHR), and Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union, a block Turkey is aspiring to join. International PEN calls for writer Güler to be acquitted in appeal.
Eugene Schoulgin, International Secretary of PEN International, om domen:
In November 2009, the Prosecutor did not want to proceed with the case. In March 2010, a new Prosecutor reversed that decision and decided to go ahead. It is not only Turkish legislation, which needs reform. Practice also needs change and stability. Additionally, it is not only the big names attracting media attention like Elif Shafak or Orhan Pamuk, which need acquittal. The lesser known names need acquittal too in those freedom of expression trials. Pen International therefore joins IPA in calling for the acquittal of N. Mehmet Güler in appeal.
Den här rackarn är enkel att ha göra med och jag kommer i fortsättningen att blogga från den här. Vi media-junkies som älskar att ständigt vara uppdaterad är Paddan det bästa som kunde hända oss.
Det skulle förvåna mig om han dött en naturlig död efter allt han hade att gå igenom.
Hakan Karadag, en av journalisten Hrant Dinks advokater har hittades idag hängd i sin lägenhet i Cihangir, Istanbul. Ogun Samast, som mördade som dödade Dink den 19:e Jan 2007, har tidigare indirekt hotat advokaten Hakan Karadag.
Igår mördades den romersk-katolska biskop Luigi Padovese. Biskopen knivhöggs till döds av sin chaufför i Iskerderun. Det är oklart om det finns en koppling mellan det här och Hakans död.
Det första jag tänkte på när jag såg det här var: Lycka till, Ugandas HBT-rörelse, med motståndare som dessa.
Det andra som jag reagerade på hade egentligen inget med innehållet att göra utan fick mig bara att smeka skägget en extra gång, snygg Mac!
Homosexualitet är fortfarande ett brott i Uganda och för tillfället försöker homohatarna få igenom en lag som kan ge Uganda hårdast lagar i världen mot homosexuella.
Igår var jag och Christoffer på Röda Korset för att reda ut allt med Sudanresan.
Om det här nu kommer som en chock och jag inte berättat vad den handlar om så ska vi göra några arbeten om flyktingarna i landet. Så snart sätter vi igång med allt pappersarbete och allt som gör det svårt att komma in i landet.
Christoffer har tidigare rest till Sudan med alla tillstånd men nekats inträde efter att han landat i landet, så det kräver väldigt mycket för att se till att man faktiskt kommer in.
Vi kommer med all säkerhet att arbeta i nordöstra Sudan nära till den eritreanska och etiopiska gränsen.
Jag ska försöka ta fram siffror på hur många flyktingar som faktiskt befinner sig i landet, flera miljoner bor i flyktingläger som en konsekvens av president Al-Bashirs pågående folkmord och sedan har vi miljontals flyktingar som tagit sig från Eritrea-Etiopien konflikten till Sudan (som ofta flyr vidare till Tchad), ingen vågar riktigt förutse vad som kommer att hända med alla de här människorna.
Vi kommer in i en ganska omtumlande period i Röda Korset och råkade hamna i mitten av gårdagens presskonferenser efter att domen mot Johan Af Donner kommit. Fem ynka år fick han.
(Bild: En återkommande besökare vi stötte på i Mar Gergis. Förmodligen hade han flytt från Mosul som alla andra)
Jag råkade komma över den här lappen när jag gick genom en rapport om assyriernas situation i Mosul. Det är ett hotbrev från en av de många jihad grupperna som satt skräck i området och som satt alla de kristna folkgrupperna på flykt. ”Stanna eller dö”.
