Hujådå har publicerat två artiklar (”Metro vägrar publicera folkmordskrönika” och ”Metro: Krönikan höll inte måttet”) och den refuserade krönikan (”Folkmordsförnekelse på Stureplan”).
I ”Metro: Krönikan höll inte måttet” så kan man komma över deras första kommentarer kring händelserna och där pekar man på att min text inte höll måttet, vilket inte stämmer och inte alls var den anledning som jag fick i min mail.
Allt detta är svepskäl och det handlar inte alls om kvalitet.
I artikeln säger Mona Johansson:
”Det var på grund av kvalitén på krönikan. Den höll inte måttet helt enkelt”
…
”Bara för att man skickar in en krönika så innebär inte det att den kommer att publiceras”
Men så här mailade hon till mig:
”Dessutom blandar du tempus och gör syftningar som jag inte hänger med på (En av dessa tog sitt liv…) så det vore bra om du går igenom hela texten ett varv till innan det kan bli aktuellt med publicering.”
Helt rättfärdigad och konstruktiv kritik där det alltså inte framkommer att krönikan inte höll måttet, tvärtom så arbetade vi mot att den skulle publiceras.
Sedan trillar det här in i mailen:
”Din kolumn är aktuell för publicering nästa vecka om ingenting oförutsett inträffar.”
Efter två veckor kommer tills slut det här mailet till mig:
Hej,
Som du vet var min tanke att publicera den här veckan, men tyvärr har det visat sig att chefredaktören är av en annan mening. Vi brukar vara eniga, men just i det här fallet känner chefredaktören att han vet för lite om de historiska förhållandena för att kunna stå för publiceringen och eftersom det är han som är ansvarig utgivare så är beslutet definitivt. Jag inser att du lagt ner tid i onödan och är förstås ledsen att det blev så här. Det är okej för mig om du ändå fakturerar åtminstone halva summan med tanke på att jag först gav klartecken.
Mvh, Mona
Så… Avgör själva nu om det är för att jag skriver som en kratta eller inte.
I Journalisten skriver Paul Frigyes om Metros ekonomiska nedgång och om tidningens låga publicistiska vilja.
)
