Jag i P1 om journalisterna i Turkiet

Ni hör mig och Arne König, ordförande i Europeiska Journalistfederationen, i veckans Publicerat i P1 om journalisternas situation i Turkiet > Lyssna.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan har vid flera tillfällen sagt att ingen journalist i Turkiet har fängslats på grund av sitt yrke som journalist utan men på grund av medlemskap i en illegal organisation. Terroranklagelserna haglar mot de journalister som inte följer regeringslinjen och det är en sorglig utveckling. Flera turkiska medier väntade med att rapportera om den turkiska flygattacken mot de 36 civila kurderna i cirka 11 timmar i väntan på regeringens officiella utlåtande.

I samtalet fick jag inte tid att nämna det Nedim Sener, en prisbelönt journalist som funnit bevis för att turkiska polis inte ville förhindra mordet på journalisten Hrant Dink, gjorde i rättsalen.
Sener vänder sig till observatörerna i rättsalen, bugar artigt och säger: ”Välkommen till teatern”.
För det är precis vad det är. En teater.

Över 100 journalister, 500 studenter och 3500 kurdiska och turkiska politiker har utsatts för politiska rättegångar i Turkiet. Inte bara det. Siffror från en Associated Press visar att en tredjedel (!) av världens ”terrorister” bor i Turkiet.

Relaterat:

• Arne König i Bianet mars 2011.
• Turkey’s human rights challenges – Human Rights Watch 
• Turkey: Journalists’ Arrests Chills Free Speech – Human Rights Watch
• Turkish Journalist Sends Message from Prison – International Press Institute
• ‘Turkish TV can’t cover the news’ – Fréderike Geerdink (Journalist In Turkey)

Nu slår vi på stort i DN

> Länk <

Jag i #Ajour

Vi samtalar lite här om att jag råkat slå till med en worldwide topic trend på Twitter.

Uppdatering: Den svenska hashtaggen fortsätter fortfarande. En engelsk motsvarighet har dykt upp nu och uppdaterats med 200 tweets i minuten! Kul att folk bjuder på sig själva.

Betlehem

Jag vaknade 05:00 för att simma och kom hem till den här utsikten. Sist jag var här rann svetten i floder. November är behagligare på alla sätt.

Betlehems stadskärna.

Födelsekyrkan i Betlehem som vanligt fylld med människor från hela världen. Bilden är från födelsegrottan.
Kyrkan har en underbar innergård som är perfekt viloplats för präster och turister. Palestinsk polis patrullerar och förbjuder bussar på torget bredvid kyrkan.

Armenisk Gudstjänst i grottan.

En lärd grek som besökt Födelsekyrkan nästan varje dag i sitt långa liv. En palestinsk kristen man jag umgicks med i Betlehem berättade att den mannen döpt honom, vigt honom och att han är som hans far.

Casual friday vid checkpointen?

Vän från Wan

Min vän Bawer Coskun befinner sig i Wan för att lämna över en kvarts miljon kronor till de jordbävningsdrabbade. På Facebook har han laddat upp de här bilderna. Läs mer om efterskalvet som inträffade häromdagen.

Södra Jordanien till östra Jerusalem

Södra Israel är betydligt tystare än andra delar av landet. Naturrikt, avslappnat och genomsyrat av historia. Det är andra gången jag är i landet och det är som vanligt häpnadsväckande underbart.

Bussturen började Från Jordaniens Aqaba till det israeliska Eilat och därifrån upp till Hazeva, Arad, in till Västbanken förbi Ramallah och därifrån till östra Jerusalem. Att bussa i Israel/Palestina går snabbt när området har Smålands storlek.

Sköljer tröttheten ur ögonen på Olivberget.

Det konfliktdrabbade bostadsområdet Silvan utanför murarna i Jerusalem.

Judar begravda på Olivberget där uppståndelsen kommer att börja när Messias kommer, enligt Bibeln.

Eid Al-Adha i södra Jordanien

Det var en speciell känsla att få vara med i firandet av Eid Al-Adha. Jag medger att jag visste lite om högtiden, kort och gott är det en viktig högtid i den muslimska kalendern där folk firar och minns profeten Ibrahims vilja att offra sin son när Gud beordrade honom att göra det. Man vill inte vara lamm, ko eller get i Mellanöstern under den här perioden. Det slaktas från höger till vänster.

Jordanier med gröna fingrar pillar på sin mynta och basilika.

En slaktad bil i en gränd.

Sena nätter. Jordaniens premiärminister sa åt folket att gå på helg, istället öppnade butiker och restauranger senare än vanligt för att slå igen runt 05-tiden. Före solens uppgång la man sig.

Stök i natten. Lika bra att dra i sig en säck pumpafrön och stirra ut i mörkret. Första nätterna i Jordanien var svåra eftersom att moskéerna lät i timmar men jag tog igen sömnen på olika caféer.

På små torg samlades folk för att spontant uppträda med sång och dans. Där de mest märkliga saker kan inträffa. På det här torget uppträdde clownerna Ringo och Zingo och glorifierade Storarabien. Panarabism for kids.

Bybor reste långt för att ta sig till storstäderna. De som inte har råd har ingen lust att ta in på de dyra hotellen och väljer istället att tälta på alla möjliga platser. Överallt sov stora familjer på madrasser eller i tält.

Beduiner på scen drar som vanligt storpublik.

Eid i Jordanien

Jag är här under veckan och kommer även att hamna i Israel/Palestina. Inlägg på väg!

Eid-tal!

”Redan nu har vi fått 65.000 kronor”

Jag ringde Bawer Coskun för att få veta mer om välgörenhetsmatchen mellan Dalkurd FF och TV-laget som består av svenska kändisar, i syfte att stödja de jordbävningsdrabbade i staden Wan. Özz Nûjen bloggar även om matchen.

Läs mer på Facebookeventet! 

Turkisk journalist kritiserar premiärministern

Klippet på journalisten Cüneyt Özdemir där han kritiserar Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan sprider sig som en löpeld.

”Vid första anblick såg det mesta ut att vara under kontroll. Men sedan såg vi att det fanns allvarliga problem. Vi var de första som rapporterade om det. Ni var inte de enda som tittade. PM har tydligen också följt oss.” säger han innan PM kommer in i bild där.

”Om ingen har varit där, hur kommer det sig då att jag har fått en lista på personer som fått hjälp – by för by, hus för hus. Så dina uppgifter är sanna men våra är fel? Okej, fortsätt så du…”, svarar PM.

”Det var jag som stod där framför den där tälten [som många kvinnor och barn trängdes i medan männen frös utanför]. Det är mig PM är sur på. När jag ser människors maktlöshet, smärta och tårar, ska inte jag behöva undra vad PM kommer tycka om min rapportering utan, det är inte bara en journalistisk fråga utan för mig är det en mänsklighets- och samvetsfråga: Vi avslutar med ett talesätt som PM själv sägs gilla:

‘Den som ser tyst på orättvisor är en tunglös djävul..’ ” säger journalisten.

Tack för översättningen S.Y.

Journalister åtalas för rasistkommentarer

Habertürk-journalisten Duygu Canbaş och ATV-journalisten Müge Anlı’ya åtalas nu för sina rasistiska kommentarer om de jordbävningsdrabbade kurderna i staden Wan. Glädjande med tanke på mitt förra inlägg där jag trodde att det här skulle försvinna ouppmärksammat ut i mörkret.

Oavsett om journalisterna fälls eller inte hoppas jag på att ATV och Habertürk gör rätt för sig och offentligt ber om ursäkt för det här.

Läs mer på Bianet.org (turkiska).

Den här Facebook-protesten mot ATV och Müge Anlı deltar över 16.000 människor i.

Tipstack till DC och Ekim Çağlar.

Nima Dervish bloggar om hur de turkiska myndigheterna hanterar katastrofen.

Journalistik?

Journalisten Müge Anlı kommenterar fruktansvärt obehagligt om jordbävningen i Wan och hennes TV-karriär i Turkiet tar inte skada.
Det är innerligt synd att det inte finns några media watchdogs som övervakar turkisk media som varje kväll släpper fram den här sortens vidrigheter.

Tack för översättningen S.D.

När de (avs. kurder) vill, så kastar de stenar på våra poliser och skjuter på våra soldater uppe i bergen som om de vore fåglar, men då något (Anm. avs jordbävningen i staden Wan med 7,2 på richterskalan och troligtvis uppemot 1000 döda) händer förväntar de (kurderna) att våra (turkarnas) soldater och poliser skall hjälpa dem.
..
Det är något som ter sig underligt här tycker jag, framförallt skall de veta sina gränser.

Förakt för Internationella brottmålsdomstolen

Yilmaz fortfarande bannad

Yilmaz Guneys filmer är fortfarande bannlysta på turkisk tv, även på TRT6. Det här kritiserade änkan till Yilmaz under en pågående filmfestival.

Efter att en dokumentär om Yilmaz Guney visats höll Fatosh Guney ett tal:
”Premiärministern [Recep Tayyip Erdoğan. Min notering] sade: ‘Om folk hade lyssnat på det Yilmaz Guney sa i sina filmer skulle Turkiet ha varit i en annan situation idag’. Dessa ord väckte förhoppningar. Baserat på denna trodde jag att han skulle prata om Yilmaz Güneys frigjordhet. Tyvärr är detta omöjligt fortfarande. Güneys filmer får inte visas på TRT 6 heller. Vi har gjort kurdiska dubbningar av hans filmer men de är har fortfarande inte sänds”.

Hans verk får alltså samma behandling 2011 som de fick under statskuppen på 80-talet. Hans filmer förbjöds i Turkiet för att hans status som folkhjälte bredde ut sig. Trots förbudet blev Guney en ikon för de maktlösa i alla delar av samhället.

Guney har tidigare som skådespelare jämförts med Clint Eastwood och James Dean, han har också varit verksam som manusförfattare, romanförfattare och skådespelare. Men i och med att hans filmer fortfarande inte sänds innebär det att det statliga arbetet för att radera Guney från den turkiska filmhistorien fortsätter.

Nima om handeln med Syrien

Dagens läsvärda: Nima Dervish i Sydsvenskan om handeln med Syrien.