
Vid 10.40 tiden idag gick vår tids legend Aram Tîgran bort. Han blev 75 år.
Den berömda kurdiska sångaren av armeniskt ursprung kördes igår till akuten i Athen, vid 07.30 tiden var hans hälsotillstånd allvarligt, han blev på direkten hjärndöd och förlorade medvetandet helt och hållet. Utanför Van Gelismos sjukhuset i Athen så samlades hundratals trogna beundrare enligt Aknews för att visa sitt stöd, flera kända artister från Europa och Amerika tog första flyget till Grekland för att se efter sin vän.
Tigrans kropp har nu förts till Amêd i norra Kurdistan (Diyarbakir, Turkiet) där han nu kommer att begravas.
Aram var känd för sin kärlek han visade för kurderna och deras kamp men även för sitt eget folk, armenierna.
Arams familj överlevde det armeniska folkmordet som ägde rum år 1915 i dagens Turkiet och han anses vara bland de bästa av samtida kurdiska sångare och musiker, trots att han uppfostrats av traumatiska folkmordsöverlevare så såg man honom alltid med ett väldigt äkta och vänligt leende.
Jag har tidigare idag talat med hans släktingar och jag förstår att de inte vill och orkar kommentera händelsen, han har lämnat efter sig två döttar och en son som förmodligen alltid kommer att definieras utifrån sin far.
(”Ay dilbere”)
Han var som bäst när han var ett enmannaband, han med sitt stränginstrument och en sång på det. Trots att han var så enkel som artist i sina texter och melodier så blev hans låtar alltid stora men aldrig föremål för diskussion.
Musiken han skapat har slagit rot i flera miljoner människors hjärtan i Mellanöstern men de underförstådda budskapen han sänt har aldrig riktigt slagit rot i folks tankar och handlingar.
Jag har i egenskap av halv armenier och halv kurd sedan en tid tillbaka identifierat mig med Aram som fungerat som en brobryggare mellan det kurdiska och det armeniska folket.
Jag tror verkligen på att han ensam har fört ihop två folk genom att ha använt sin armeniska bakgrund och sin kurdiska röst.
Nu fick jag lära mig namnet på ännu en stor musiker. Tack för det. Det finns många stora musiker och sångare man inte hört talas om. Jag vet att stora stjärnor från Mellanöstern ibland kommer till Sverige, men inte en rad i tidningen, inte ett omnämnande på radion. Däremot kan det sitta fullt av mystiska anslag skrivna på främmande språk på stan.
Undantag finns förstås. Khaled sjöng sig in i folks medvetanden med Didi, men hur många känner till Faudel eller Amr Diab?
Din personliga avslutning är mycket intressant läsning. Där fick du fram mycket med bara några ord. Det måste ha varit en stor man som nu gått bort.
Tack för kommentaren, han var verkligen stor. Hans musik har varit förbjuden och han komponerade låtar som skulle ha gett honom långa fängelsestraff, inte bara för låtarnas budskap utan för språket han sjungit de på!
Pingback: Global Voices Online » Greece: Armenian singer passes away
Aram va en av de stora kurdiska artisterna jag växte upp med. Min far älskar hans låtar och alla släktingar jag känner gör också det. Han skrev och sjöng både egna låtar men även sjöng kurdiska folklåtar (som på videon du har lagt upp men på sitt sätt). Vad jag har förstått så blev hans familj räddad av kurderna från ung turkarna (så som många tusentals andra armenier/syrianer osv).
Ay dilbere betyder typ ”aj hjärtat”, dålig översättning men kan inte komma på något bättre, kanske gurgin vet?
Hemlig,
jag skulle mer säga att ”Ay” skulle kunna översättas till ”Åh” och att ”dilbere” blir till ”ögonsten”. ”Åh hjärtat” funkar väll också
En rättelse:
Aram Tigrans kropp fördes aldrig till Amed (Diyarbekir). Det var hans önskan om att bli begravd där men detta avvisades av det turkiska inrikesministeriet.
Inte ens en död människas sista önskan respekterades.
Kroppen fördes till Bryssel där han på måndag kommer att begravas.
Må han vila i frid!
Inte första gången staten beter sig så.