(Video: The Young Muslim Association klippet “Getting married during economic hardships”)
I hela Asien så har det blivit vanligare med massbröllop och ibland blir det inget bröllop alls. Cecilia Uddén gjorde ett väldigt bra reportage om äktenskapskris i finanskrisens spår tidigare i år.
Finanskrisen ska vara orsak nog för att inte gifta sig, jag tror att majoriteten skulle välja att skjuta på bröllopsplanerna istället för att få marschera på ett massbröllop som den här representanten från YMA i sin underton förespråkar längst upp i inlägget klipp. Att gifta sig oavsett vad.
Flera äktenskaps- och vigseltraditioner i tredje världen skapar stora problem, för de som är kära och galna men som inte är så rika och välbärgade, tradioner som jag till stor del är emot eftersom att de oftast går ut på att mannen köper loss kvinnan från hennes pappa (som även han brukar ha en agenda i äktenskapet) samtidigt som hon ska kläs med a heck of a lot of guld kostar en massa för.
Som ett stickspår vill jag bara berätta när jag gick i gymnasiet och innan ett syrianskt bröllop skulle skulle “stoppa” mannen som skulle gifta sig med min kusin, därefter ska mannen betala kvinnans närmsta manliga beskyddare tills att han känner sig nöjd. Vid det tillfället tänkte jag inte så mycket mer på vad det egentligen betydde att stoppa mannen men idag vet jag att det grundar sig i en snedvriden kvinnosyn där kvinnan ses som något som man kan köpa av från familjen och som man kan vinner och förlorar till sig själv eller andra familjer.
Alla de kvinnoförnedrande ritualerna (trots att hon och hennes familj tjänar massa guld och pengar på kuppen!) har sin grund i att regionerna de kommer från är underutvecklade. Ekonomiskt, politiskt whatever alt. att någon tolkat religionerna lite hur som helst.
(Video: Kahtali Miçe som i sin kändaste låt svär åt tjejens fader som vägrat att “ge hennes hand” till honom)
Diane Singermans forskning kommit fram till att Egyptens genomsnittliga kostnad för ETT (!) bröllop runt 43 månader av hela inkomsten för både brudgummen och hans far. Så brudgummen och fadern måste spara hela sin lön under nästan fyra år för råd med kostnaden för äktenskapet.
Unga människor tvingas att avbryta sin utbildning och börja arbeta eftersom de inte har något val, de vill inte vara kvar i “the waithood” för att få bli sedd som en “vuxen” (som man blir när man gifter sig.. hmpf.. jag vet..!).
Cirka 60 procent av befolkningen i Mellanöstern är under 24 år, i giftasålder.
Jobbet kräver kompetensen och boendet kräver en stabil inkomst….. och äktenskap kräver allt detta tillsammans!
Ser ni vilken ond spiral det här är?
Det du skriver är ingen överdrift, det är i allmänhet så här med att äktenskapet ska kosta skjortan och att kvinnan “överlåtes”
Många traditioner är fina, men det gäller att anpassa dem efter den föränderliga världen. När kraven för att uppfylla och motsvara traditionen är orimliga tycker jag att det är fel. En syriansk kille berättade för mig att han skulle börja spara till sitt bröllop; ett acceptabelt bröllop skulle för några år sedan gå lös på sådär 250.000:-. Unga människor brukar normalt sett inte ha några stora inkomster och motsvarande belopp – eller del av det – kunde exv ha blivit grundplåten till en lägenhet eller något annat behövligt. Nu skulle pengarna festas upp.
Instämmer, men även då och nu i den föränderliga världen så har de här traditionerna varit stora problem.
Problemet är att de är skadliga och medför en helvetes massa huvudvärk och slöseri med tid och pengar.
För att fylla på med exempel som liknar ditt.
En väns kusin skulle gifta sig och hade arbetat i flera år för att få råd till sitt super dyra bröllop, han hyrde Berns och kom dit med sin brud med häst och droska till sin fest där över 300 gäster befann sig. Kalaset gick på många hundratusen.
Veckorna efter så skiljde de sig.
Det jag försöker säga är att ett stort och dyrt bröllop på något sätt inte är startskottet för ett bra äktenskap och allt vad det innebär, jag är alldeles säker på att pengarna kan investeras på något bättre.