Nyårskrönikan

(Bild: Den här gratulationen på arameiska skickades till mig så jag delar med mig av den här)

Eftersom jag är ett stort fan av nyårskrönikor så skriver jag en kort om hur 2009 har behandlat mig. Det här året har varit det bästa på många sätt, bloggen har växt från 90 unika besökare per dag till i genomsnitt 400 besök per dag och jag har publicerat 325 inlägg i år.

Året rivstartade med att en det byggdes en nyhet på ett av mina blogginlägg men efter det roliga slutade där och en diskussion med några radikala islamister tog fart istället.
Idioten som filmade min lägenhet vid två tillfällen valde att sluta istället efter två anmälningar (som aldrig nådde honom eftersom att han återvände till Turkiet igen).

Därefter så hamnade jag och Assyrier Utan Gränser i luven på varandra efter att de spridit uppgifter om irakiska Kurdistan byggt på “rapporter” som de hade men som jag och de andra som frågade inte fick ta del av, för att kommentera det här i efterhand så respekterar jag fortfarande AUG:s arbete högt men tycker fortfarande att organisationen ska bygga sin verksamhet på hård fakta och inte tvärtom.

Sedan tog min korta karriär som Metrokrönikör fart, efter att de nekat min krönika om det armeniska folkmordet eftersom att de ansåg att folkmordet inte ägt rum (!) så stod jag inför ett val, min journalistiska karriär eller min integritet. För mig var det en självklarhet att välja det sistnämnda och det fick sina följder som ni kan läsa om här.

Jag hoppade av som kulturredaktör på Beyan.net efter två år där och blev direkt publicerad i City efter det, halvtidsanställd som reporter för en P3 produktion och blev sedan manhuntad av en förläggare på Bonniers (som det aldrig blev något av).

Min första fasta inkomst på länge fick jag genom ABF-huset där jag arbetade under nästan en hel termin som kursledare inom poddradio samtidigt som jag nu var inne på min sista termin som historiastudent.Efter det så skrev jag i Newsmill om det kommande skattebetalar bröllopet och i samma veva så kallade Sverigedemokraten Jimmy Windeskog mig för manisk lögnare och en politisk idiot.

Dagarna därpå så började jag på Fryshuset/Scouterna som handledare i projektet Värdebaserat Ledarskap och samma vecka så gjorde Uppsala Nya Tidning ett matreportage om mitt och familjens Newrozfirande. Direkt därifrån så höll jag en riktigt lyckad föreläsning för Danshögskolan om kurdisk historia och kultur.

Jag började sedan en kort tid på Reporter Utan Gränser som skribent och gick några veckor fri från jobb medan jag pluggade på JMK (“Journalisthögskolan”) tills att jag och Claes Nordmark fick en tråd på Newsmill. Vi skrev en artikel om den svenska statsministerns slarviga Turkietbesök som banade väg för fler inlägg på Newsmill.

Efter att ha plockat ut min examen i historia och många veckors ströjobb så blev det sommar och jag blev anställd på Ordfront som handledare för projektet Dialog om Demokrati som idag har lett till en färdigproducerad film som skapades i Alby av Turkiska Ungdomsförbundets lokalförening. Hela sommaren spenderade jag i förorterna och på informationsmöten.

Mot slutet av sommaren blev jag antagen till magisterutbildningen i journalistik på Uppsala Universitet och jag sa upp mig från Ordfront för att mentalt förbereda mig men började istället att korrläsa “Varför mördar man sin dotter” samtidigt som jag skrev för Judisk Krönika.

Jag ser 2009 i backspegeln och kan bara säga att det har varit ett riktigt bra år.

Ses nästa årtionde!