Jag klappar ihop snart, det har varit ett långt och sömnlöst dygn från Stockholm till Tel Aviv och därifrån till Jerusalem där jag och min medresande vän David nu befinner oss.
Jag ska börja på reportaget imorgon om de kurdiska judarna, just nu känns det hopplöst och omöjligt att genomföra men förhoppningsvis känns det roligare efter en god natts sömn (inte haft möjligheten att sova på ett tag nu).
Många på hitresan var syrianer och judar, alla ska fira påsk och pesach här i Jerusalem.
Jag samtalade med en av ledarna för den syrianska gruppen och han ordnade de här resorna flera gånger om året ideellt.
Något mindre kul var att jag blev kvarhållen i tre timmar efter landning på grund av mitt journalistuppdrag i Israel, svenska pass och alla de irakiska och libanesiska stämplar jag dragit på mig. Det var många förhör med olika förhörsledare, med samma frågor, innan jag släpptes.
Dåsig som man var hoppade jag in i en minibuss med David från Tel-Aviv mot Jerusalem. Vi letade upp vårt boende och orkade inte ens bli förvånade över vårt kackerlacksrum innan vi tog en shawarma som middag utanför Gamla Stans portar.
Vi hann med kvällens ceremoni där folk från hela världen trängdes i den Heliga Gravens Kyrka där Jesus ligger begravd, kyrkan delas av greker och armenier.
Det var magiskt och enormt att få vara med, det var en enorm kulturbomb där alla bad på sitt sätt.
I timmar trängdes folk och nästan trampade ihjäl varandra för att få komma in i graven.
Imorgon är det dags att leta reda på en kurdisk familj som jag kan få fira den judiska påsken med. Förhoppningsvis så träffar jag även mina intervjupersoner under denna period där alla är upptagna med sina firanden.
Filmer från alla mina möten laddar jag upp så fort jag kan.
Ta hand om dig! Önskar jag följt med…