Research på fältet

David och jag började dagen här i Jerusalem med att möta upp Swedish Bible Study för en kaffe och ett samtal om den grekisk-armeniska konflikten i Gamla Stan, om de kurdiska judarna och om mizrahi judar.

I armeniska kvarteren spreds informationen om folkmordet 1915 på väggarna med affischer. Majoriteten av armenierna här kom hit efter folkmordet, de som jag hann tala med hade sin förra generation deporterad ut från dagens Turkiet till Syrien och därifrån hade många tagit sig till Jerusalem.
Det var konstigt att få träffa folk från mina egna hemtrakter och hemstäder.
Vem vet, kanske är vi släkt?
Min familj har aldrig kunnat finna de familjemedlemmar som tvingades ut från sina orter.

I det syrianska området, där David letade efter sina syrianska vänner från Sverige, tog vi oss in i den trånga St Markus kyrkan där (världens första kyrka) där Jesus åt sin sista måltid. Vaktmästaren berättade länge om alla mirakel hon fått uppleva i byggnaden, hon var väldigt trevlig men bestämt irriterad på mig för att jag hade skrivit om de kristnas siuation i Irak eftersom att det, enligt henne, ska leda till ännu fler attacker mot hennes community.
Hon själv hade kommit till Jerusalem från Mosul för tio år sedan.

Jag inledde även mitt arbete idag med att träffa upp den kurdiska gruppen.
Aaron är en kurdisk jude från iranska Kurdistan som nyligen flyttat hit från Brooklyn. Han hjälpte mig med en del nummer och möten, eftersom han är musikant så rör han sig mycket bland de kurdiska judarna.
I hans kvarter var han ganska känd som “snubben som spelade på the ding-ding-ding (santour)”.
Han förklarade att jag, som ska fira pesach med en kurdisk familj, inte fick dricka kosher vinet som judar ställer fram på matbordet eftersom jag inte är jude.
Note-to-self: Ta inga initiativ och bli ledd istället, tänk häst!

Mina planer om att äta på den kurdiska restaurangen Rahmo gick i diket när jag såg att den var stängd, en irakisk jude från Bagdad sa att den kurdiska ägaren firade den judiska påsken med sin familj. Han var en av dagens höjdpunkter, genuint ödmjuk människa som lika gärna kunde ha pekar finger mot mig och vänt 180 när jag ställde en så dum fråga om han ser på sina chanser att återvända till Bagdad.

På Mahane Yehuda gatan i ett av Jerusalems närområden där många kurder arbetar och bor i gick jag runt i för att göra lite research, de flesta kurdiska affärerna och arbetarna jobbar inte under påsken men ska fira Sukkot imorgon, en kurdisk fest på ett fält en mil utanför stan dit jag ska imorgon.

I ett av fruktstånden jag råkade gå förbi så var alla frukterna uppradade i färgerna grönt rött och gult så jag sköt ett skott i mörket och pratade med ägaren för att se om han var kurd.
Han hette Schmuel och var kurd från Duhok i irakiska Kurdistan, han tillhörde Barzani släkten (nuvarande presidenten i Kurdistans släkt) och kom hit när han var 12.
Varm och hjälpsam man med stor släkt, vi ska ses i ringdansen imorgon.

Det har vandrats över två mil idag så mina ben känns som mast (yoghurt) just nu. Jag laddar upp lite bilder som förmodligen säger mer än det jag skrivit.
Skickar en stor hälsning hem.