Sträck ut benen, min vän. Vila i frid.

För er som följde mitt arbete i Jerusalem så minns ni kanske att jag skrev om lilla Ahmed från Silêmanî (irakiska Kurdistan) som var i Israel på grund av sitt svaga hjärta som ingen annan läkare kunde operera.
Barnets mamma var orolig men hade blivit bra vän med alla på kliniken som de även bodde i, därför litade hon på alla som rörde i hennes barn.

Ahmed dog i veckan.
Mamman har med sin döde son i kista flugits hem till Silêmanî.

Jag har nog aldrig träffat en så livsglad liten krabat som Ahmed, han kände hela tiden till sitt hälsotillstånd och att han förmodligen inte skulle få se sin familj i Kurdistan innan han skulle dö i Israel men trots det så var han nog den lyckligaste krabaten jag någonsin fått leka och prata med.

VIF