Glada nyheter! Kawa uppdaterar om det här.
Så här skriver Marzieh Kamangar på Facebook:
Hej mina kära vänner!
Vi har segrat!
En seger för rättvisa, en seger för er som ert hjärta slår för en mänskligare värld, en seger för oss alla som tror på friare värld. En seger för oss som vill visa diktaturen, Islamiska regimen rätt ansikte. En seger för oss som inte tillåter västmakternas ekonomiska intresse besegrar över människovärde.
Vill rikta ett stort tack till er alla som under en lång och tuff period arbetat hård för att jag undkommer döden. Tack för er hjälp, er ord , er stöttning, er arbete. Er hjälp gav mig kraft att tro på seger och rättvisa.
Det rörde sig om dagar, jag kämpade mot klockan, det var stunder som mörkret styrde. Innan förvar tiden brukade jag stiga upp tidigt 5:30 på morgnarna, älskar att se soluppgången. Men när jag var i förvaret var jag livrädd av soluppgången för att polisen skulle komma och hämta mig till flyget under dagen. Det var ingen skillnad om polisen här i Sverige har blåa ögon och utan skägg och revolutionsgardisterna i Iran har svarta ögon och skäggiga hade de gemensamma mål och det var att skicka mig till döden.
När resplanen var färdig, befann jag mig i Evin fängslet, såg jag blöd, tortyr och döden. Jag hade en kopia av farzad kamangars brev från fängelset, började läsa dem och ansåg att farzad lever, inte fysiskt men hans drömmar och jag förbered mig för en värdig död. Mer var jag inte räd för mitt liv längre.
Fredagen den 17 juni klockan 9:30 kom polisen och kallade mig för att förbereda mig inför resan tisdagen den 21 juni 2011. Jag spydde, mådde illa och var nära att svimma för att det stod min mördare framför mig ”polisen”. En personal från förvaret kom fram och sa ta det lung vi fick nåt från domstolen. Polisen stod framför mig och såg bekymrad ut och mumlade nåt. Efter en stund fick polisen en fax från domstolen och sa du är fri. Jag kunde inte fatta vad jag hör. Jag hoppade och kramade polisen. Polisen sa, ”det är inte jag”, ”det är inte jag” som har bestämd det. Sen ramlade jag på golvet och skrek bara. Efteråt tänkte jag, Polisen kom och ville förberedda mig inför döden, jag delade min glädje med honom. Vi har skilda världar. Jag tror min värld är snällare än polisens värld.Tack vare er hjälp är jag fri nu och är starkare och ser möjligheterna i det som verkar omöjligt.
STOR TACK OCH STOR KRAM
Marzieh Kamangar
